Säg bara "nej"

 
 
 
Piloterna i stridsflygplanet fick order att bomba demonstranter i sitt eget land, civila demonstranter som krävde diktaturens fall. Piloterna flög lågt. Så lågt att ingen radar skulle upptäcka dem. Rakt norrut över havet flög de, inte åt öster som ordern sa. De landade på Malta och sökte asyl. De hade vägrat att släppa bomber över Benghazi, över sitt eget folk.
 
Världshistorien är full av människor som lytt order. De som satt sig på tvären, vägrat, obstruerat, protesterat är färre. De flesta dessutom bortglömda. Men inte de libyska piloterna, och inte heller Joseph Schultz. Ni har säkert sett det svartvita fotografiet på honom där han byter sida, från de tyska soldaterna till de jugoslaviska partisanerna som med förbundna ögon står uppradade framför en höstack i väntan på att bli avrättade. Schultz avrättades också där vid höstacken. Hans vän tog bilden. Det var världskrig och det var år 1941.
 
Andra världskrigets grymheter lämnade mänskligheten med ett behov av att förstå. Hur kunde avrättningar, tortyr och allsköns grymheter utföras så kallt, så rutinmässigt, av så många? Ett stort genombrott i gåtans lösning var Milgrams lydnadsexperiment 1961 . Ett antal försökspersoner fick genom knapptryckning utdela elstötar till elever då de svarade fel på frågor. Ju fler felaktiga svar, desto större stöt. Eleverna, som var skådespelare, klagade och skrek allt högre ju fler låtsas-elchocker de fick. Bredvid försökspersonerna stod en ”vetenskapsman” som uppmuntrade dem att fortsätta.
 
Före testet trodde Milgram och hans studenter att en procent av försökspersonerna skulle ge den högsta elchocken på 450 volt. Det visade sig att hela 65 procent gjorde det. ”Vuxna människors extrema villighet att med alla medel tillmötesgå en auktoritär persons befallning utgör studiens viktigaste resultat och är det faktum som mest pockar på förklaring.” sammanfattade Milgram.
 

Tio år senare gjorde Zimbardo sitt berömda fängelseexperiment i Stanford. Där lottades försökspersonerna till att vara antingen fångar eller fångvaktare i ett provisoriskt fängelse i skolans källare. Rollerna satte sig snabbt, och en tredjedel av fångvaktarna bedömdes utföra genuint sadistiska handlingar. Men redan efter två dagars experiment skedde ett fånguppror. Lika lätt som det var att lyda auktoriteter även om det gick emot ens egna värderingar, var det att organisera sig och göra motstånd. Tyvärr har vi inget lärt av detta. Samhällets hierarkiska ordning består. Men inte för alltid. Var olydig! Gör uppror! Det kan förbättra din mentala hälsa. Och ibland kan det rädda liv.

Arbetaren 10/2011
 

 

 

 

 

 

 

 

 

                          

© Jona Elings 2007-2011